“Uno” betyder en eller ett på italienska. Du kanske känner igen ordet från sällskapspelet Uno eftersom det ska ropas när det är ett kort kvar. Detta kan få oss att tro att spelet uppfanns i Italien men Uno skapades 1971 av Merle Robbins. Det har förstås sitt namn eftersom när en spelare kommer ner till ett kort i sin hand måste de skrika uno för att låta de andra spelarna veta att han nu kommer att gå ut.

Om spelaren inte skriker uno och en annan spelare ropar ut innan nästa spelares tur börjar så måste de dra två kort som straff. Det här är lite klurigt och något som kan leda till skratt, ilska och diskutioner. Det är få som i detta läge tänker på att ni faktiskt sitter och skriker på italienska.

Varför används ordet uno i spelet Uno?

När det gäller varför ett italienskt ord användes för namnet på spelet så verkar det vara mer av ett stilistiskt val än något annat. Uno är lätt att komma ihåg och uttala på många olika språk vilket gör det till ett passande namn för ett spel som har blivit populärt över hela världen. Användningen av ordet uno ger spelet en rolig och internationell känsla och det är en del av spelets unika karaktär.

Sedan är det ju inte så dumt att en kortlek inte behöver ha ett längre ord än så tryckt på baksidan. Uno är ett så passande namn av så många olika skäl. Och numera är spelet så populärt att det faktiskt kan bygga broar mellan människor som inte kan varandras språk. Ordet uno kan ju alla förstå och då går det att ha riktigt roligt tillsammans.